beatriceholstt

En man hade förelasning för ungefär 500 ungdomar. Han tog fram en 500-lapp och frågade: '' Är det någon som vill ha den här?'' Alla räckte givetvis upp handen. Han knölade ihop den och frågade samma sak.....Alla räckte upp handen. Han stampade på den och frågade samma sak. Alla räckte upp handen. Då sa han '' Det här ska ni ta lärdom av, för hur ful och smutsig någon än är har den fortfarande samma värde.''

VAD ÄR KÄRLEK?

har funderat en del på det. Om man inte vet vad kärleken är varför vill då alla ha den. Kanske för att den ger oss tro, hopp och lycka. När den upplevs och är ny är den sååå underbar. Men när något går fel eller kärleken inte längre är ömsesidig, då är den det värsta en människa kan genomlida. Att genomgå den underbara känlan, tryggheten att ha någon där alltid, någon att skratta med, gråta med och ta hand om är sååå fin och alla människor borde få uppleva den minst en gång. men sen då? när det går fel och allt förstörs. När du inte längre har den tryggheten hos dig, när du förlorat din älskade och ditt hjärta har gått i tusen bitar. vågar man prova sig påå kärleken igen? inte vet jag. man får förevigt hoppas, hoppas att kärleken aldrig bryter ditt hjärta..

Jag har tänkt en hel del på dert här med bloggeri, föra dagbok över internet osv. Det är roligt, jovisst men hur mycket sanning är det igentligen? Jag kan scrolla runt och avundsjukt titta på andras jättefräscha bloggar där det har det absolut senaste och de lägger upp en "dagens outfit" med de snyggaste kläderna just nu, verkar ha hur mycket pengar som helst och shoppar ständigt och kan fika för flera hundra varje vecka. Ibland försöker jag mig själv på att designa om min blogg till en svart-och-vit-blogg. Men även om jag många gånger försökt förstå mig på alla stilkoder och krusiduller som ingår i lay-out desigen så är det inte jag. Jag är ingen tjej som har varken tid eller pengar till att lägga allt på bloggandet och modet. Jag är en tjej som i mitten av månaden har ca. 30 spänn kvar på mitt konto. Här kan man ju vara vem fan man vill om man nu känner för det. Jag vill vara den som alltid har en himla massa intressanta saker att skriva, visa upp och som alltid blir supersnygg på alla bilder som tas på en, men den bilden är overklig, den finns inte och kommer aldrig att göra det heller. Jag är inte en svart-vit-blogg-människa, jag är Bea och egentligen inte en så speciellt trogen bloggare utan mer skriver bara för att skriva. Sen kommer ju man till den punkt där man frågar sig själv hur mycket man egentligen ska publicera om sig själv och sitt privatliv här. Att vara ärlig är en självklarhet men att vara verklig är en helt annan.

” Bli inte glad om han smsar. Bry dig inte om han ringer. Gå inte och längta tills han ska höra av sig igen. Det är att hoppas på för mycket. Har du inga förväntningar kan du inte bli besviken. Klandra inte dig själv om något går snett, lägg skulden på någon annan. Det man inte vet lider man inte av. Bli inte ledsen om du ser honom med en annan, bit bara ihop. Ingen ska få dina kinder att bli våta av tårar, få dina ögon att bli röda och svullna, få dig att skaka av utmattning när tårarna håller på att ta slut, du ska inte behöva gråta dig själv till sömns när han sover med ett lyckligt leende på läpparna. Ingen ska få ta ifrån dig din stolthet, aldrig någonsin. ”

Haters made him famous for real.
Han har faktiskt inte en sååån värdelös röst som alla har fått han att verka ha. Han hade heller inte blivit så framgångsrik som han nu blivit ifall han är så värdelös som dom får han att framstå. Gulliga texter har han iallafall, hihi!

Måste bara skriva av mig alla mina tankar som flyger runt i huvudet.
Jag har tänkt mycket på killar och vänner på dem senaste dagarna. Ja, mycket på allmän kärlek. Många i min ålder säger ''oh, jag kommer aldrig ta killen före mina vänner'' osvosv, men gör det endå! Jag tror faktiskt inte man tänker på det sååå mycket utan jag tror med att det bara blir så av olika anledningar. Kanske har man aldrig känt kärlek känslan förut och blir så ''förelskad'' att var man än är eller vart man än går är HAN den ända man tänker på. Eller har man bara letat och letat efter att ha någon där. Någon som ringer en om kvällen bara för att få höra din röst, någon att gömma sig bakom när man kolla på hemska skräckfilmer eller bara någon att hålla handen med och viska jag älskar dig till ibland.
Visst, jag tror alla människor vill det. Men jag tror faktiskt inte man kan ''leta'' efter kärleken. Jag hoppas och tror att äkta kärlek bara dyker upp. Det handlar lite om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle.
Jag kan iallafall ärligt, 100 % säkert säga att jag ALDRIG ALDRIG ALDRIG kommer välja en kille framför mina vänner. Men igentligen ska en kille vara ens bästavän, det ska vara någon man kan säga och göra allt med och till! En som känner dig bättre än någon annan och någon som skulle göra allt för dig och som du skulle kunna göra allt för! Men varför leta efter honom. Varför prioritera honom framför vännerna när man är så pass ung. Jag fattar det inte.
Jag föddes utan honom och det betyder att jag inte behöver honom för att över leva.

Är ni vakna än ? Jag sov till lite över tolv men ändå är jag fortfarande trött..skumt! iallafall, Igår var en underbar dag. Jag firade jul hemma bara med min familj. Första gången faktiskt. Vi har alltid firat med massa släkt men denna julen bestämmde mamma och pappa sig för att vi skulle ha en mysig familje-jul. Själv tycker jag bättre om när det va hela släkten som det var förut.  Jag älskade julen när jag var liten! Att få en massa julklappar och äta julgodis,  kolla på julkalendern, öppna adventskalendern och pynta granen. Det var det bästa under  hela året då. Och självaste julafton var helt klart underbar!! Den började alltid med en liten julklapp vid frukustbordet. Sen vid 2 kom mormor/morfar och farmor/farfar och kusiner och morbror. Och klockan tre satt alla fullsmockade framför Arne weise Och Kalle Anka.. Efter kalle blev det julbord och sen kom den efterlänktade jultomten! Julen var som bäst då när man var mindre.Men jag tror inte det beror så mycket på att jag var  yngre utan att hela mig familj levde då och alla var samlade.
Jag förlorade min farfar ,när jag var 7  år, i cancer, Samma var med min älskade farbror. Min mormor förlorade  jag vär jag var 11 år och min farmor när jag va 15. Och jag kan ärligt säga att ända sen då har julen  aldrig varit  det samma! :/

Älskar och saknar er varje dag som går..hoppas ni har det bra!

Föresten så funderar jag på en tatuering. Jag och  min syster vill ha en som symboliserar vår syskon kärlek, haha. Gulligt värre! Vi vill ha på handleden. Ungefär som på  bilden nedan. Jag  vill ha på högra handled och hon vill ha på vänster. Undra om det ser konstigt ut att ha på olika sidor, tror inte det! Vi har inte riktigt bestämt text än men vi väljer förtillfället mellan until your heart stops beating, until our hearts stops beating  eller until my hearts stops beating. Pappa är inte sååå förtjust i en tatuering på handleden för han vill att den enkelt ska kunnas döljas. Jag tycker också det är viktigt att man ska kunna dölja den men det kommer jag kunna med en klocka eller armband. Får snacka med min kusin, han är tatuerare. Riktigt duktig faktiskt.
hmm..måste  fundera vidare. Har ni några förslag?? 



Ta hand om dina syskon och älska dem för när dagen kommer till sitt slut är det dem som älskar dig tillbaks!